Poly by proxy #6: Tvivel

Och så levde de lyckliga i alla sina dagar… Vad är det för dynga vi får lära oss när vi är små egentligen? Så fungerar det knappast i verkligheten. En relation är inget man skapar och sen är den klar. En relation är ett ständigt pågående projekt, som båda parter måste vara villiga att lägga ned tid och energi på.

Så, jag tvivlar ibland. Fortfarande efter ett helt år är jag inte 100% säker varje dag på att den här relationen kommer att fungera. Framtiden är en lite läskig plats där man inte vet vad man kommer att hitta.

Hittills har jag kunnat få en ganska stor del av min partners tid och uppmärksamhet. Hans övriga relationer har inte tagit så mycket tid i anspråk och jag har egentligen inte märkt av så mycket att vi inte är monogama. Det gör mig nervös. För det är ju inte osannolikt att den dagen kommer när det börjar märkas. Hur kommer jag att känna då? Kommer det att räcka till för mig eller kommer det till slut att bli ohållbart?

När man är monogam har man bara varandra, en person ska tillfredsställa hela ens behov av närhet och den där speciella gemenskapen man har med någon man älskar. Jag har ett stort närhetsbehov och den person som jag står allra närmast har en unik möjlighet att stötta och trösta. När den personen är polyamorös får han en del av sitt närhetsbehov tillfresställt av någon annan. Det är inte långsökt att tänka sig att det uppstår ett underskott hos mig då.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *