Poly by proxy #17: Dumpad

Jag undrade lite varför jag inte har gråtit mer. Inte för att jag inte har gråtit, det har jag. Vid skrivbordet på jobbet, på gatan, på spårvagnen. Tack och lov för solglasögon… Men den där krampaktiga gråten som tar över hela kroppen och aldrig vill ta slut har inte infunnit sig. Sen kom jag på det.
Fortsätt läsa Poly by proxy #17: Dumpad