”Favorit i repris”: Gå en mil i mina skor

Det här är ett inlägg som jag skrev i september 2010, på min gamla blogg. Tyvärr är det precis lika relevant idag, som då. Så, jag publicerar det igen.

____________________________________

Det som gör mig allra mest förbannad, helt utan konkurrens, är när det antyds (eller sägs rakt ut) att arbetslösa och sjukskrivna mest är lata jävlar som hellre ligger på soffan och lyfter bidrag än jobbar, lever lyxliv på statens bekostnad. #meränlovligtkorkat
Fortsätt läsa ”Favorit i repris”: Gå en mil i mina skor

Vad en lär sig av att vara arbetslös – på ett bra sätt!

Första gången jag var långtidsarbetslös var mellan 2003 och 2005. När jag blev av med jobbet var jag 25 år gammal. Det jag upptäckte under de två långa åren var att jag knappt visste vem jag var utan en sysselsättning. Den första fråga en får av nya bekantskaper är nästan alltid ”Vad jobbar du med?” Att svara ”arbetslös” på den frågan blir något som definierar en. Det behöver knappast påpekas att det inte är särskilt bra för självkänslan att identifiera sig med det ordet, som någon som saknar något. Vad jag kom fram till var att jag behövde lära mig att identifiera mig själv inifrån och ut istället för utifrån och in. Fortsätt läsa Vad en lär sig av att vara arbetslös – på ett bra sätt!

Övervakning är inte lösningen för Biskopsgården

När jag ganska nyss flyttat till Göteborg, för snart 15 år sedan, arbetade jag med att paketera direktreklam. Där träffade jag två tjejer som just tagit studenten från Angereds gymnasium. De berättade att de kontaktat nattklubben Valand för att ha sin studentbal där. Nattklubben var positiv tills de berättade att de var från Angered. Då var de inte längre välkomna.
Fortsätt läsa Övervakning är inte lösningen för Biskopsgården

Rättssystemet har en hel del att lära av BDSM-kulturen

Den här texten publicerades för ett tag sen på Nyheter24. Skrev den på begäran efter att ha lackat ur ännu en gång på ett rättssystem som använder BDSM som ursäkt för våldtäkt.
___________________________________
”Tingsrätten slog fast att den unga kvinnan utsatts för våldtäkt. Mannen har erkänt att han var våldsam och att kvinnan protesterat. Men han trodde att det var en del i sexakten, eftersom han tyckt sig förstå att hon gillade dominanssex, och övergreppen fortsatte.”
Så skrev Skånskan i går om den från våldtäkt friade 28-åringen i Lund. Återigen används alltså BDSM/dominans som ursäkt för att inte hörsamma ett nej. Det är fullständigt vansinne.
BDSM är ingenting man bara gör för att man ”tyckt sig förstå att hon gillade dominanssex”. Det är inte ens något man bara gör för att man vet att hon gillar dominanssex. BDSM är något som bygger på ömsesidigt förtroende och respekt. Det sker efter tydlig kommunikation och i samförstånd mellan de inblandade. Om det skulle ingå i leken att den som är undergiven säger ”nej” och ”sluta” har man i stället andra säkerhetsord som man kommer överens om i förväg. Det kan till exempel vara ”gult” för ”ta en paus” och ”rött” för ”sluta genast”. Dessa ord respekteras ovillkorligen.
Detta betyder också att föreställningen att det är den dominanta som har makten är felaktig. Det är den som är undergiven som styr, som säger hur hårt, hur länge och när det är dags att sluta. Den som är dominant måste vara oerhört lyhörd och respektfull mot sin partner. Det är ljusår från det som 28-åringen utsatte sin högst ovilliga partner för.
Folk i allmänhet och svenska rättssystemet i synnerhet har mycket att lära om samtycke av BDSM-kulturen. På en BDSM-fest är våldtäktsrisken så nära noll den kan komma, trots att där finns kvinnor som går omkring nästan nakna och de flesta närvarande har sex i tankarna. Där finns tydliga regler för hur man ska uppföra sig och de följs. Du blir inte ens nypt i rumpan utan att först ha gett ditt samtycke.
Vi har sett alldeles för många fall i det här landet där våldtäktsmän frias eftersom det inte går att bevisa uppsåt. Det räcker alltså med att spela dum och säga att man inte förstod att hon inte ville för att bli friad. Går det inte att neka till att hon sagt ”nej” kan man alltid hänvisa till BDSM. Våldtäkt är det enda våldsbrott där man kan komma undan straff helt genom att hävda att man inte visste eller inte förstod. 
Slår jag någon i huvudet med en flaska kan jag inte hävda i rätten att jag trodde att hen ville bli slagen med en flaska och därmed bli frikänd (om jag inte gör det under våldtäkt då möjligtvis). Om den lagstiftning vi har i dag inte lägger något som helst ansvar på en man att försäkra sig om samtycke är den för dålig.
Det är här en samtyckeslag kommer in. För det torde vara uppenbart för de flesta att vi har ett hål i lagstiftningen stort nog att köra buss igenom.
___________________________________
TIllägg: Samtyckeslag bör kombineras med ett oaktsamhetsbrott som inte förutsätter att gärningsmannen haft uppsåt att våldta.

Trovärdighet i EU-politiken

Johan Ehrenberg har precis förklarat för mig att man inte alls måste offra välfärd, arbetsrätt och demokrati för att vara trovärdig i miljöpolitiken. Man måste bara vara positiv till EU. Det är bara det att det är samma sak.

EU gillar inte fackliga rättigheter när de tycker att det hindrar frihandel. I avtal med utvecklingsländer kräver de tom förbud mot facklig organisering.

I förslaget till TTIP finns paragrafer som gör det möjligt för utländska (läs amerikanska) företag, som t ex Carema aka Vardaga, att stämma den svenska staten om deras vinster begränsas av demokratiska beslut. Det innebär bl a att Sverige kan stämmas på miljonbelopp, eller mer, om riksdagen beslutar att stoppa vinsterna i välfärden.

Glöm heller inte alla turer kring ACTA och övriga vansinnesprojekt med olika former av slentrianmässig övervakning av medborgarna.

Det är detta som vi vänsterpartister måste acceptera för att anses trovärdiga i miljöpolitiken. Vi måste säga, ok EU, vi vet att du står för allt det vi står upp emot, men det är ok. Nu fixar vi miljön, ok?

Det är det Miljöpartiet har gjort och därför tycker Ehrenberg att de är ett bättre val till Europaparlamentet. Det enda jag frågar mig då är: Tror Ehrenberg och Miljöpartiet att EU kommer att vara jättepepp på inskränkningar i vinstmöjligheterna för privata företag för att rädda miljön? Kommer lobbyorganisationerna att stillatigande titta på när EU stiftar lagar och inför restriktioner som gör det svårare att tjäna pengar för vissa företag? Det tror inte jag.

Så, vad mig anbelangar kan ni ta er trovärdighet och stoppa upp den där solen inte skiner, den är inte värd vatten.

PS En gång i tiden var jag entusiastisk miljöpartist. Det som fick mig att hoppa av den skutan och så småningom söka mig till Vänsterpartiet var ledande miljöpartisters avsaknad av intresse för välfärd, arbetsrätt och rättvisa. Det visade sig inte minst med all önskvärd tydlighet i överenskommelsen om arbetskraftsinvandringen de gjorde med Alliansregeringen. DS

Rapport från overkligheten

Så här i valtider blir jag påmind om Göran Hägglunds och KDs käpphäst från förra valet, verklighetens folk. Verklighetens folk verkar enligt Alliansens definition vara de som tjänar mer än 36 000 kr före skatt och har råd att anlita en RUT-avdragsgiltig städerska för att få livspusslet att gå ihop. Här kommer därmed en rapport från overkligheten.

Idag är det den 12 maj 2014. Jag har varit arbetslös i 1 år och 8 månader. I samband med en kraftig hosta kring nyår i år kom mina ischiassymtom, som jag haft i omgångar sedan jag var 16 år, tillbaka. Den här gången var det värre än någonsin.

Jag gick till vårdcentralen och fick smärtstillande utskrivet. Ett par veckor senare började jag på sjukgymnastik. Till att börja med blev det bättre och jag slutade till och med att ta tabletterna. Så plötsligt blev det sämre igen, mycket sämre. Den här gången skrev läkaren en remiss till magnetröntgen och ortoped.

Det var 4 veckor sedan. Jag har fortfarande inte hört något. Problemet jag har nu är om jag ska bli opererad eller inte. Om det blir operation kan jag inte ta jobb eftersom jag kommer att behöva vara sjukskriven  efter. Då får jag söka förebyggande sjukskrivning. Om jag inte ska opereras vill jag inte sjukskriva mig, då vill jag fortsätta kämpa och såsmåningom få ett jobb.

Just nu är det dock limbo. AF kräver att jag söker jobb, men jag vet inte om jag kommer att kunna ta dem. Vet inte hur jag ska göra.

Dessutom går ekonomin på knäna. Aktivitetsstödet räcker till hyra, lån och försäkringar. Sedan är pengarna slut. Som tur är har jag vänliga själar i min närhet som är villiga att hjälpa. Annars vet jag inte hur det hade gått. Samtidigt väger det tungt på sinnet att ta emot pengar från de som står mig närmast. Samvetet gnager. Stoltheten är död för länge sen. Längtar ändå efter en dag då jag är självförsörjande igen och inte behöver tära på andras tillgångar.

Andra drömmer om en ny bil eller en resa till solen. Jag drömmer om en fast inkomst det går att leva på och en frisk rygg. Om att kunna gå ned på stan och ta en fika eller gå på bio utan att någon annan betalar för det. Så kan det va.

/hälsningar från overkligheten.

Det binära könssytemet upprätthåller patriarkatet

Kön är en fråga som upptar mycket av en feminsts tankar. Vad är kön, är centralt för många. Feminismens svar är nästan alltid att kön är en social konstruktion. Jag köper inte det helt och hållet.

Fortsätt läsa Det binära könssytemet upprätthåller patriarkatet