Poly by proxy #9: Man kan inte styra hur man känner

Jag hade en föreställning om att jag skulle kunna förändra mitt sätt att se på relationer tillräckligt mycket för att kunna fungera som en välanpassad poly. Att jag skulle kunna umgås avslappnat (nåja) med min partners andra partners utan att känna mig hotad eller osäker. Det var innan höstens lilla kraschlandning. Snacka om reality check… Fortsätt läsa Poly by proxy #9: Man kan inte styra hur man känner

Poly by proxy #8: Den oheliga treoenigheten

Så… Det som inte fick hända, mitt ”worst case scenario”, har hänt. Min partner har inlett en djup, romantisk relation med en annan kvinna som också är monogam. Trots att vi kommit överens om att det behöver finnas utrymme att ta hänsyn till att jag är monogam och antagligen har lite större behov än någon som är poly. Trots att jag upprepade gånger sagt att just det här inte kommer att fungera, att han inte kan klara att ha två relationer med monogama kvinnor. Vad fan gör jag nu?

Vi hade, som sagt, en överenskommelse. Den syftade dels till att säkerställa att jag fick mina behov i relationen tillfredsställda, dels till att båda skulle anpassa sig till den andra partens relationspreferenser. Nu är den överenskommelsen död och begraven. Den går inte att upprätthålla när den polyamorösa partnern har två monogama partners med samma behov av tid och uppmärksamhet. Det känns som ett svek. Det är ett svek.

Fortsätt läsa Poly by proxy #8: Den oheliga treoenigheten

Poly by proxy #7: Konsten att inte förlora sig själv

I helgen var det prideparad, med polygruppen. Det innebär bl a att jag inte är den enda i gruppen som har en relation med min partner. Det är inte helt okomplicerat, men jag tycker att jag fått någorlunda kontroll på det. Jag har dock fortfarande aldrig sett min partner kyssa någon annan. Det är ett koncept som jag fortfarande har en del ångest inför. Eller hade är mer korrekt numera.

Fortsätt läsa Poly by proxy #7: Konsten att inte förlora sig själv

Poly by proxy #6: Tvivel

Och så levde de lyckliga i alla sina dagar… Vad är det för dynga vi får lära oss när vi är små egentligen? Så fungerar det knappast i verkligheten. En relation är inget man skapar och sen är den klar. En relation är ett ständigt pågående projekt, som båda parter måste vara villiga att lägga ned tid och energi på.

Så, jag tvivlar ibland. Fortfarande efter ett helt år är jag inte 100% säker varje dag på att den här relationen kommer att fungera. Framtiden är en lite läskig plats där man inte vet vad man kommer att hitta.

Fortsätt läsa Poly by proxy #6: Tvivel

Snart dags för Prideparad!

Pride har antagit en ny dimension sedan jag blev det jag kallar Poly by Proxy. Självklart ska jag gå i paraden. Eftersom så många av Vänsterpartiets medlemmar går i andra block brukar V-blocket bli ganska litet, därför tänkte jag börja paraden där. Jag kommer dock att stanna på ungefär halva vägen och vänta in den här:

Häng med: https://www.facebook.com/events/792035404142308/

Poly by proxy #5: Omgivningen

När jag la upp föregående poly by proxy-inlägg i RA- och polygruppen på Facebook kom det upp synpunkter om att den som är monogam har makt i kraft av normen. Det är säkert sant när det gäller tidigare monogama relationer som öppnats upp och bara den ena parten är polyamorös. I vårt fall var det uttalat från början och därför upplever jag inte att normen ger mig så mycket makt. Jag tycker inte jag kan komma dragandes med det nu, ett år senare, ens om jag skulle vilja. Så, oss emellan är det inte någon påtaglig maktfaktor. Däremot går det att argumentera för att det är det i förhållande till den del av vår omgivning som är monogam. Det är dock sällan jag upplever det som makt eller ens särskilt positivt.

Fortsätt läsa Poly by proxy #5: Omgivningen

Poly by proxy #4: Makt

Låter det konstigt att prata om makt i relationer? Jag har bittert fått erfara att det definitivt är något man bör ha i åtanke. Ta mitt ex till exempel. Vi flyttade ihop i hans bostadsrätt. Big mistake. För det förblev hans lägenhet. Jag var bara inneboende, och en rätt besvärlig sådan dessutom.

Fortsätt läsa Poly by proxy #4: Makt

Poly by proxy #3: Regler och frizoner

Alla relationer har regler. För det mesta är det oskrivna regler, tysta överenskommelser. För den som är monogam och lever i en relation med någon som är polyamorös kan det vara en bra idé att ha en eller annan uttalad regel eller överenskommelse. Jag kallar det regler för att det i praktiken handlar om att jag sagt ifrån om något.

Fortsätt läsa Poly by proxy #3: Regler och frizoner

Poly by proxy #2: Svartsjuka

Svartsjuk är inte ett ord jag är särskilt förtjust i. För det första har det negativa konnotationer av missunsamhet och paranoia, och för det andra används det alltför ofta för att bagatellisera känslor. Som jag ser det så stammar beteenden som klassificeras som svartsjuka ur andra känslor. Svartsjuka är ett samlingsbegrepp och därmed inte tillräckligt för att förstå en specifik situation.

Fortsätt läsa Poly by proxy #2: Svartsjuka

Poly by proxy #1: Hur?

Det här inlägget har jag gått och funderat över i en evighet, eller ja, ett år i alla fall. Ungefär lika länge som jag varit i den här relationen med en man som är polyamorös. Jag vill skriva ned mina tankar om hur det är att vara monogam och älska någon som inte är det, jag har bara så svårt att hitta rätt ände att börja i.

Fortsätt läsa Poly by proxy #1: Hur?