Avdelning normer: barnnormen

”Barn är ändå meningen med livet!”

Jag sitter på ett administratörsmöte på jobbet och det är en av mina kollegor som yttrar denna ”visdom”. Alla håller med. Utom jag, men jag säger inget.

Som kvinna möts man ständigt av denna barnnorm. Kvinnor förväntas vilja ha barn. Att inte vilja ha barn ses som suspekt. Kanske är hon emotionellt handikappad på något sätt?

Fortsätt läsa Avdelning normer: barnnormen

Poly by proxy #9: Man kan inte styra hur man känner

Jag hade en föreställning om att jag skulle kunna förändra mitt sätt att se på relationer tillräckligt mycket för att kunna fungera som en välanpassad poly. Att jag skulle kunna umgås avslappnat (nåja) med min partners andra partners utan att känna mig hotad eller osäker. Det var innan höstens lilla kraschlandning. Snacka om reality check… Fortsätt läsa Poly by proxy #9: Man kan inte styra hur man känner

Poly by proxy #8: Den oheliga treoenigheten

Så… Det som inte fick hända, mitt ”worst case scenario”, har hänt. Min partner har inlett en djup, romantisk relation med en annan kvinna som också är monogam. Trots att vi kommit överens om att det behöver finnas utrymme att ta hänsyn till att jag är monogam och antagligen har lite större behov än någon som är poly. Trots att jag upprepade gånger sagt att just det här inte kommer att fungera, att han inte kan klara att ha två relationer med monogama kvinnor. Vad fan gör jag nu?

Vi hade, som sagt, en överenskommelse. Den syftade dels till att säkerställa att jag fick mina behov i relationen tillfredsställda, dels till att båda skulle anpassa sig till den andra partens relationspreferenser. Nu är den överenskommelsen död och begraven. Den går inte att upprätthålla när den polyamorösa partnern har två monogama partners med samma behov av tid och uppmärksamhet. Det känns som ett svek. Det är ett svek.

Fortsätt läsa Poly by proxy #8: Den oheliga treoenigheten

”Favorit i repris”: Gå en mil i mina skor

Det här är ett inlägg som jag skrev i september 2010, på min gamla blogg. Tyvärr är det precis lika relevant idag, som då. Så, jag publicerar det igen.

____________________________________

Det som gör mig allra mest förbannad, helt utan konkurrens, är när det antyds (eller sägs rakt ut) att arbetslösa och sjukskrivna mest är lata jävlar som hellre ligger på soffan och lyfter bidrag än jobbar, lever lyxliv på statens bekostnad. #meränlovligtkorkat
Fortsätt läsa ”Favorit i repris”: Gå en mil i mina skor

Vad en lär sig av att vara arbetslös – på ett bra sätt!

Första gången jag var långtidsarbetslös var mellan 2003 och 2005. När jag blev av med jobbet var jag 25 år gammal. Det jag upptäckte under de två långa åren var att jag knappt visste vem jag var utan en sysselsättning. Den första fråga en får av nya bekantskaper är nästan alltid ”Vad jobbar du med?” Att svara ”arbetslös” på den frågan blir något som definierar en. Det behöver knappast påpekas att det inte är särskilt bra för självkänslan att identifiera sig med det ordet, som någon som saknar något. Vad jag kom fram till var att jag behövde lära mig att identifiera mig själv inifrån och ut istället för utifrån och in. Fortsätt läsa Vad en lär sig av att vara arbetslös – på ett bra sätt!

Övervakning är inte lösningen för Biskopsgården

När jag ganska nyss flyttat till Göteborg, för snart 15 år sedan, arbetade jag med att paketera direktreklam. Där träffade jag två tjejer som just tagit studenten från Angereds gymnasium. De berättade att de kontaktat nattklubben Valand för att ha sin studentbal där. Nattklubben var positiv tills de berättade att de var från Angered. Då var de inte längre välkomna.
Fortsätt läsa Övervakning är inte lösningen för Biskopsgården

Rättssystemet har en hel del att lära av BDSM-kulturen

Den här texten publicerades för ett tag sen på Nyheter24. Skrev den på begäran efter att ha lackat ur ännu en gång på ett rättssystem som använder BDSM som ursäkt för våldtäkt.
___________________________________
”Tingsrätten slog fast att den unga kvinnan utsatts för våldtäkt. Mannen har erkänt att han var våldsam och att kvinnan protesterat. Men han trodde att det var en del i sexakten, eftersom han tyckt sig förstå att hon gillade dominanssex, och övergreppen fortsatte.”
Så skrev Skånskan i går om den från våldtäkt friade 28-åringen i Lund. Återigen används alltså BDSM/dominans som ursäkt för att inte hörsamma ett nej. Det är fullständigt vansinne.
BDSM är ingenting man bara gör för att man ”tyckt sig förstå att hon gillade dominanssex”. Det är inte ens något man bara gör för att man vet att hon gillar dominanssex. BDSM är något som bygger på ömsesidigt förtroende och respekt. Det sker efter tydlig kommunikation och i samförstånd mellan de inblandade. Om det skulle ingå i leken att den som är undergiven säger ”nej” och ”sluta” har man i stället andra säkerhetsord som man kommer överens om i förväg. Det kan till exempel vara ”gult” för ”ta en paus” och ”rött” för ”sluta genast”. Dessa ord respekteras ovillkorligen.
Detta betyder också att föreställningen att det är den dominanta som har makten är felaktig. Det är den som är undergiven som styr, som säger hur hårt, hur länge och när det är dags att sluta. Den som är dominant måste vara oerhört lyhörd och respektfull mot sin partner. Det är ljusår från det som 28-åringen utsatte sin högst ovilliga partner för.
Folk i allmänhet och svenska rättssystemet i synnerhet har mycket att lära om samtycke av BDSM-kulturen. På en BDSM-fest är våldtäktsrisken så nära noll den kan komma, trots att där finns kvinnor som går omkring nästan nakna och de flesta närvarande har sex i tankarna. Där finns tydliga regler för hur man ska uppföra sig och de följs. Du blir inte ens nypt i rumpan utan att först ha gett ditt samtycke.
Vi har sett alldeles för många fall i det här landet där våldtäktsmän frias eftersom det inte går att bevisa uppsåt. Det räcker alltså med att spela dum och säga att man inte förstod att hon inte ville för att bli friad. Går det inte att neka till att hon sagt ”nej” kan man alltid hänvisa till BDSM. Våldtäkt är det enda våldsbrott där man kan komma undan straff helt genom att hävda att man inte visste eller inte förstod. 
Slår jag någon i huvudet med en flaska kan jag inte hävda i rätten att jag trodde att hen ville bli slagen med en flaska och därmed bli frikänd (om jag inte gör det under våldtäkt då möjligtvis). Om den lagstiftning vi har i dag inte lägger något som helst ansvar på en man att försäkra sig om samtycke är den för dålig.
Det är här en samtyckeslag kommer in. För det torde vara uppenbart för de flesta att vi har ett hål i lagstiftningen stort nog att köra buss igenom.
___________________________________
TIllägg: Samtyckeslag bör kombineras med ett oaktsamhetsbrott som inte förutsätter att gärningsmannen haft uppsåt att våldta.