Poly by proxy #17: Dumpad

Jag undrade lite varför jag inte har gråtit mer. Inte för att jag inte har gråtit, det har jag. Vid skrivbordet på jobbet, på gatan, på spårvagnen. Tack och lov för solglasögon… Men den där krampaktiga gråten som tar över hela kroppen och aldrig vill ta slut har inte infunnit sig. Sen kom jag på det.
Fortsätt läsa Poly by proxy #17: Dumpad

Poly by proxy #13: Anpassningsfällan

Det allra svåraste för mig har varit att inte gå i anpassningsfällan. Så svårt faktiskt att jag misslyckats fullständigt för det mesta. Som monogam i en polyamorös relation är det oerhört lätt att tänka att det man känner och önskar är fel om det inte stämmer överens med vad ens polyamorösa partner känner och önskar. Eftersom en gått in i ett polyamoröst förhållande så är det lätt att tro att en inte har rätt till att ha känslor och behov som inte passar in i den mallen (eller i den föreställning om mallen som finns i ens huvud). Det är det här som har gjort mig allra mest olycklig.
Fortsätt läsa Poly by proxy #13: Anpassningsfällan

Poly by proxy #12: Mina bästa råd

Kommunicera. Prata om vad ni behöver av varandra för att relationen ska fungera. Prata om vad ni är villiga att kompromissa med. För ni kommer att behöva kompromissa, det är oifrånkomligt. Ni har fundamentalt olika utgångspunkter och behöver olika saker.

Ni kommer antagligen att ha svårt att förstå alla varandras behov. Döm inte! Att du inte förstår något din partner behöver betyder inte att det går att bortse ifrån eller att det är själviskt eller dumt. Respektera att ni är olika.
Fortsätt läsa Poly by proxy #12: Mina bästa råd

Poly by proxy #10: Semester

Semester, ett ord fullt med positiva konnotationer. I år har det mest inneburit oro och ångest för mig. För det första är jag generellt inget fan av att spendera längre perioder ifrån min partner och när relationen redan är skakig blir det ju inte bättre. För det andra har det inneburit en massa jobbig förhandling.

Fortsätt läsa Poly by proxy #10: Semester

Poly by proxy #9: Man kan inte styra hur man känner

Jag hade en föreställning om att jag skulle kunna förändra mitt sätt att se på relationer tillräckligt mycket för att kunna fungera som en välanpassad poly. Att jag skulle kunna umgås avslappnat (nåja) med min partners andra partners utan att känna mig hotad eller osäker. Det var innan höstens lilla kraschlandning. Snacka om reality check… Fortsätt läsa Poly by proxy #9: Man kan inte styra hur man känner

Poly by proxy #8: Den oheliga treoenigheten

Så… Det som inte fick hända, mitt ”worst case scenario”, har hänt. Min partner har inlett en djup, romantisk relation med en annan kvinna som också är monogam. Trots att vi kommit överens om att det behöver finnas utrymme att ta hänsyn till att jag är monogam och antagligen har lite större behov än någon som är poly. Trots att jag upprepade gånger sagt att just det här inte kommer att fungera, att han inte kan klara att ha två relationer med monogama kvinnor. Vad fan gör jag nu?

Vi hade, som sagt, en överenskommelse. Den syftade dels till att säkerställa att jag fick mina behov i relationen tillfredsställda, dels till att båda skulle anpassa sig till den andra partens relationspreferenser. Nu är den överenskommelsen död och begraven. Den går inte att upprätthålla när den polyamorösa partnern har två monogama partners med samma behov av tid och uppmärksamhet. Det känns som ett svek. Det är ett svek.

Fortsätt läsa Poly by proxy #8: Den oheliga treoenigheten

Poly by proxy #6: Tvivel

Och så levde de lyckliga i alla sina dagar… Vad är det för dynga vi får lära oss när vi är små egentligen? Så fungerar det knappast i verkligheten. En relation är inget man skapar och sen är den klar. En relation är ett ständigt pågående projekt, som båda parter måste vara villiga att lägga ned tid och energi på.

Så, jag tvivlar ibland. Fortfarande efter ett helt år är jag inte 100% säker varje dag på att den här relationen kommer att fungera. Framtiden är en lite läskig plats där man inte vet vad man kommer att hitta.

Fortsätt läsa Poly by proxy #6: Tvivel