Snart dags för Prideparad!

Pride har antagit en ny dimension sedan jag blev det jag kallar Poly by Proxy. Självklart ska jag gå i paraden. Eftersom så många av Vänsterpartiets medlemmar går i andra block brukar V-blocket bli ganska litet, därför tänkte jag börja paraden där. Jag kommer dock att stanna på ungefär halva vägen och vänta in den här:

Häng med: https://www.facebook.com/events/792035404142308/

Rapport från overkligheten

Så här i valtider blir jag påmind om Göran Hägglunds och KDs käpphäst från förra valet, verklighetens folk. Verklighetens folk verkar enligt Alliansens definition vara de som tjänar mer än 36 000 kr före skatt och har råd att anlita en RUT-avdragsgiltig städerska för att få livspusslet att gå ihop. Här kommer därmed en rapport från overkligheten.

Idag är det den 12 maj 2014. Jag har varit arbetslös i 1 år och 8 månader. I samband med en kraftig hosta kring nyår i år kom mina ischiassymtom, som jag haft i omgångar sedan jag var 16 år, tillbaka. Den här gången var det värre än någonsin.

Jag gick till vårdcentralen och fick smärtstillande utskrivet. Ett par veckor senare började jag på sjukgymnastik. Till att börja med blev det bättre och jag slutade till och med att ta tabletterna. Så plötsligt blev det sämre igen, mycket sämre. Den här gången skrev läkaren en remiss till magnetröntgen och ortoped.

Det var 4 veckor sedan. Jag har fortfarande inte hört något. Problemet jag har nu är om jag ska bli opererad eller inte. Om det blir operation kan jag inte ta jobb eftersom jag kommer att behöva vara sjukskriven  efter. Då får jag söka förebyggande sjukskrivning. Om jag inte ska opereras vill jag inte sjukskriva mig, då vill jag fortsätta kämpa och såsmåningom få ett jobb.

Just nu är det dock limbo. AF kräver att jag söker jobb, men jag vet inte om jag kommer att kunna ta dem. Vet inte hur jag ska göra.

Dessutom går ekonomin på knäna. Aktivitetsstödet räcker till hyra, lån och försäkringar. Sedan är pengarna slut. Som tur är har jag vänliga själar i min närhet som är villiga att hjälpa. Annars vet jag inte hur det hade gått. Samtidigt väger det tungt på sinnet att ta emot pengar från de som står mig närmast. Samvetet gnager. Stoltheten är död för länge sen. Längtar ändå efter en dag då jag är självförsörjande igen och inte behöver tära på andras tillgångar.

Andra drömmer om en ny bil eller en resa till solen. Jag drömmer om en fast inkomst det går att leva på och en frisk rygg. Om att kunna gå ned på stan och ta en fika eller gå på bio utan att någon annan betalar för det. Så kan det va.

/hälsningar från overkligheten.

3 skäl att inte rösta på SD – och att rösta på Vänsterpartiet istället

1. SD är ett rasistiskt parti. Väldigt ofta får man höra att man ska vara försiktig med att kalla SD rasister, av taktiska skäl. Jag anser dock att man ska kalla saker för vad de är och inte låta sig skrämmas till omskrivningar som döljer sanningen. Om det går som en anka och talar som en anka, då är det en anka.
Vänsterpartiet å andra sidan står för alla människors lika värde och mänskliga rättigheter. I Vänsterpartiets Sverige diskrimineras ingen pga av sin hudfärg eller religion. Vi står för en flyktingpolitik som sätter människan och medmänskligheten i centrum.
2. SD är kvinno- och HBTQ-fientliga. Om du tror på jämställdhet mellan könen och alla människors rätt att vara och älska vem de vill är SD inget för dig.
Vänsterpartiet är ett feministiskt parti och ett parti som försvarar HBTQ-personers rättigheter.
3. En röst på Jimmie Åkesson är en röst på Fredrik Reinfeldt. 9 gånger av 10 röstar SD som Moderaterna i riksdagen. SD står för skattesänkningar och privatiseringar.
En röst på Vänsterpartiet är en röst mot vinster i välfärden och för en mer rättvis fördelning av välståndet i landet.